|
|
Gunnar Pettersson: PRESSYLTA
REDUX Arkiv:
augusti 2006 Torsdag 31 augusti 2006 - : - Flandbärs Avd. You-have-GOT-to-be-fucking-joking...:
"Vilken partiledare är du mest lik?" (G-P). Och DN
kör webbfrågan "Vilken partiledare tycker du är snyggast?" Man blir
ju helt... mållös...
Som Polly skrev häromsistens: "Maybe a successful country with a strong economy
needs to exaggerate its minor failures to fill the
having-something-to-complain- about gap." Likadant med mediebevakningen,
tydligen. Valet handlar inte om nånting alls. Så vad ska vi hitta på för att fylla upp
tomrummet? Spin the
bottle? En omgång Alfapet? Nej, nu vet jag! Vi ritar mustascher på
partiledarna! Unbelievable.
Don't you know there's a war on?! Ny lagstiftning ska förbjuda innehav av
våldspornografi, inte bara produktion därav. Det är en lika dyster som problematisk historia, särskilt naturligtvis ur yttrandefrihets- synpunkt. Men - lita på att Pressylta hittar en
ljuspunkt i mörkret: The
Spanner Trust! Masochistlobbyn - som klagar på att dom blir illa
behandlade! Wunderbar! Avd. Could-you-repeat that-please? "Heidi, the
Swiss orphan girl in the tale by Johanna Spyri, is told that praying to Allah will help her to
relax." Läs mer i Telegraph... Onsdag 30 augusti 2006 - : - Blandfärs Göran P-P blir, långt om länge, runad i en brittisk tidning (eller jag kanske missat något?), närmare bestämt Independent. Men den kunde nog
kostat på sig några citat också, tycker man ju... G-P-rubrik idag: "Död man påträffad i Vara". Eller
inte Vara. Det är frågan. The Suns förstasida
(pappersversionen): "Mayday to World of Football: SOS - Sign Our Sven
- We're paying loser £13K a day until somebody's stupid enough to hire him". Om ärekränkningslagarna fungerar i Sverige ungefär som
dom gör här över, så måste Tryckfrihet ha gott om klirr i kassan, om man
publicerar bilder som dessa... Vad hände plötsligt med oskyldighetspresumtionen? Tisdag 29
augusti 2006 - : - Let there be Lite (+) Det bästa man kan säga om London Lite är, för att låna
the tagline från tv-reklamen för
Cuprinol, att "it does what it says on the tin". Lajt är
vad den är. Men man skulle i och för sig också kunna vända på hela konceptet och
säga: inte undra på att den är gratis, för vem skulle betala för nåt så tunt...? Den
får till och med betal-Standard att se substantiell ut, och det kanske är det som är
meningen. (Grundproblemet med Evening Standard, ur redaktionell synpunkt, är
egentligen dess inbyggda schizofreni: den vet inte om den är kosmopolit eller förortsbo. Den
hamnar därför ofta helt vajsing i sina ställningstaganden, som i kampanjen mot
borgmästaren Ken Livingstone, där dom helt missbedömde den allmänna, kosmopolitiskt
färgade och generellt positiva opinionen gentemot honom hos majoriteten av läsarna).
(Och idag höjde dom f.ö. priset till 50p). Hur som helst, London Lite är om
något ännu metroigare än Standard Lite, med sex-sju lätt journalistikliknande texter
lyfta från ES - bland vilka inte finns med Joe Murphys genuint intressanta story om en ny
opmätning som visar att Labour går mot röstras i Londonregionen... Resten är vad jag
helst kallar boxströssel: tre pubar dit man kan ta med sig hunden, en gadget zone,
download-this, ett uppslag b-skvaller, en läsargenererad sida "London's
Messageboard", samt sju sidor listings. Nu har ju Standard den fördelen över thelondonpaper
(holding site), inte bara att dom nu ligger en vecka före, utan att dom redan har sina
kolportörer på plats över hela innerstan. Men dom jag pratade med var Inte Nöjda:
ingen visste vad som pågick, skulle det komma en Lite idag eller ej, och i så fall
varför så jävla sent (hon hade blivit ett vid det laget). (Flera av dom ropade för
övrigt: "Free Standard! Get
your free
Standard!" Vilket väl sådär nuddar vid sanningen i alla
fall...) Till slut en terminologisk not: nu när såna här
publikationer inte nödvändigtvis behöver innehålla nyheter så har det väl blivit dags att överge
ordet "tidning" när man pratar om dom, eftersom det härleder från ett ord som betyder
nyhet. Engelskan har det ju lätt genom att bara korta ner till det mer korrekta
"paper", men vad gör vi på svenska? Jag föreslår, mmm, "lästyg". Kanske. PS: Det senaste om terrorutredningen - via NY Times och
Cryptome... Måndag 28
augusti 2006 - : - Too old for carneval. I stället: surfsemester En av fördelarna med en upplyst tillvaro i moderna
teknologiska samhällen som våra är att folkbiblioteken - och Andrew
har skrivit om detta också - ger en gratis tillgång till de stora referensverken på nätet, som annars
skulle kostat miljarder att prenna på som privatperson. Med hjälp av streckkoden på mitt
lånekort har jag fri tillgång till
Britannica Online, Gale Literary (inkl Times Digital Archive, Contemporary
Authors och TLS
Centenary Archive), Grove Art, Grove Music, Naxos Music Library, NewsBank (UK newspapers),
Oxford Dictionary of
National Biography (ODNB), Oxford English Dictionary,
Oxford Reference Online (dvs. resten av Oxfordstallet), KnowUK (varenda jävla refbok
du kan tänka dig, från Air Force Yearbook till Hutchinsons Dictionary of Symbols in Art), samt XReferPlus, som innehåller alla
dom refböcker som inte ingår i de föregående. Helt underbart. Och en naturlig
tillflyktsort om man har en halvtimma till övers en ledig dag som denna. Hur som haver. En av nyheterna med den så omskrivna 2004-upplagan av ODNB
är att man inkluderat utlänningar, under förutsättning att de "varit
bosatta i Storbritannien under betydande perioder, eller vars vistelser [i landet] gjort det
möjligt för dem att lämna spår i brittiskt samhällsliv." Och en brittisk
nationalbiografi utan till exempel T S Eliot eller Ludwig Wittgenstein vore ju rätt absurd. Jag bestämde mig
alltå - for your delectation and delight - för att se hur många svenskar som finns
med, eller närmare bestämt "personer födda i Sverige." Resultatet?
Trettiotvå stycken. Och det är en ganska brokig skara. Några av dem kunde man förstås vänta sig att
stöta på: Carl von Linné , för hans många kontakter med samtida brittisk vetenskap;
målaren Elias Martin (1739-1818), som bodde i London med omnejd under två längre
perioder; fotografen Oscar Rejlander (1813-1875), som dock enligt ODNB bara
"troligtvis" föddes i Sverige; liksom Jenny Lind (1820-1887) och Axel Munthe (1857-1949). Både i "svensklistan" och i andra artiklar som berör Sverige
finns som man kunde väntat sig också ett stort antal män med skotsk anknytning vars livstider
sammanfaller med trettioåriga kriget. En annan intressant grupp är de fyra-fem svenskar
som omnämns i en tematisk artikel om "Industrispioner" på 1700-talet - bland
dem Jonas Alströmer (1685-1761) - som skickades över av Bergskollegium för att titta närmare
på britternas nya metoder inom järnhanteringen. Och Elias Martin var bara den mest
kände av ett flertal svenska konstnärer som levde och arbetade i England under samma sekel:
miniatyrmålarna Charles Boit och Christian Richter, porträttmålarna Michael Dahl och Hans
Hysing, akvarell- målaren E S Lundgren, osv. Kvinnorättskämpen Martina Bergman-Österberg
(1849-1915) finns också med, liksom djurrättsaktivisten Louise Lind af Hageby
(1878-1963) och sjömans- missionären Agnes Welin (1844-1928). Och i den skaran finns - i mina ögon - minst tre matiga uppslag till
dokumentärromaner... Söndag 27 augusti 2006 - : - Gratiskriget har börjat +
McKennitt v. Ash I fredags körde London Lite (f.d. Standard Lite) en
plötslig spoileraktion vid lunchtid: man delade ut 100,000 ex i kvarteren kring Charing
Cross Station (som är Londons geografiska mittpunkt). Dom tog slut på 45 minuter,
enligt uppgift. Pressylta missade, för vi var på Spitalfields Market och åt lunch. Sorry 'bout that. Omedelbar
reaktion från Murdochrivalen thelondonpaper (som börjar
spridas nu på fredag): Buuu, vilken billig design! Och det är ju bara Evening Standard utan
substansen! Och så har dom snott våran idé att kalla skvallersidan London Eye,
efter katrinerhjulet! Bu, alltså...! Hur som helst, nu är det full rulle alltså, och jag ska
haffa ett ex på tisdag (för det är August Bank Holiday [och Notting Hill-karneval] på
måndag) och rapportera. The
Sunday Times runs a piece (the print version is longer) by Maurice Chittenden
today, on
the case in general and the media industry's "application to
intervene" in particular.
Which of course you could read here first, bloody weeks ago... Typical. Lördag 26 augusti 2006 - : - En av tio frågor
besvarade... ...från gårdagens frågesport. Det är ett dystert facit
(sp: una clave triste), mina vänner. Men vafan... Jag tar det inte personligt. För
jag tänkte använda den här sista (snyft) lördagen i augusti till en läsarenkät.
Frågan lyder sålunda: Vi har nu tillbringat nästan en månad med Pressyltas
fräcka nya spetsdesign. How
was it
for you? Honestly? (Kryssa i rutan. Som inte syns i Firefox. You freaks). 1. Dunder
2. Aldrig vart med om nåt liknande 3. Tack för upplevelsen 4. Send
for Doctor Blennerhassett Fredag 25 augusti 2006 - : - Frågesport Vad är Varför har Tomlinsons blogg
stängts ner? Vem var snällare än Gunnar Gren? Hur kommer det sig att vi alla vill flytta till Dubai och bli reklamare? Varför är GAIS
tröja så snygg? Vilken blogg har en roligare titel än denna? Why not
tell it like it is? And if
you like it so much, why don't you go and live there, then,
eh? Varför är strippogravning en sån lysande idé? Och framför allt: varför gapflabbar man när man läser detta? I dunno.
You tell me. Och varför är jag så korkad som inte hittat Tomlinsons nya blogg?!
(Tack till Fredrik L.) Torsdag 24 augusti 2006 - : - Compote de mix, igen Här är först en present till Rasmus Copyriot: det är bra
att pirata, för pirater är "early adopters,"
enligt Mr Choi och Mr
Perez. "Online piracy has shown to be a valuable source of
innovation to both industry incumbents and entrepreneurs." Allt enligt you- know-who's
IT-bilaga idag. Men, ärligt talat, kan man inte överföra resonemanget
på stöld och inbrott också? Det faktum att jag blivit
rånad på min mobil fjorton gånger visar ju bara vilken framgångsrik och eftertraktad
spetsteknologi Nokia tagit fram. En vacker dag (dvs inte idag, för idag regnar det, och
är höstligt småkyligt, när dom lovade att augusti skulle bli som juli och allt...) En
vacker dag ska jag skanna in (jo, faktiskt, enligt SAOL) och lägga upp en gammal bok som
heter Idiotikon från 1985. Varför jag nämner detta? Därför att där har jag med ett
resonemang om den då nya compact disc-teknologin som finner ett definitivt eko i
Dylans klagomål i Rolling Stone- intervjun med akustisk nivellering, allt är akustisk förgrund. Som sedan
rinner över i ett resonemang om Auerbachs Mimesis. Fan vet hur jag fick till det,
egentligen. Jag kanske borde läsa om den innan jag lägger upp den, för säkerhets skull. Kerstin "Hallis" Hallert... Varför gör folk sånt? Kan nån förklara det för mig? Är det som 25-örespsykologerna säger, att dom vill åka
fast...? Den här GP-rubriken fick mig att hoppa till:
"Sverige förbjuder flamskyddsmedel". Här fick redigerarna iaktta största försiktighet, för ett
extra 's' efter flam- och vi hade stått inför en homofobskandal av sällan skådade mått... Onsdag 23
augusti 2006 - : - The Green, Green Grass of Waffen-SS Alter Kamerad G. Grass får sig en rejäl hurring
av Hitchens i Slate idag. Och även om Hitch kanske inte är i abusive högform just här, så är
det väl inte mer än GG förtjänar heller. Det är som om, bara för att det rör sig om en
författare och intellektuell så blir hyckleriet så mycket mer intressant, mångtydigt,
intellektualiserbart. Och det är det ju egentligen inte alls. Karln är bara en oren travare
från Halmstad, inte mer med det. Sen kan jag hålla med dom som säger att Nobelpriset
inget har med saken att göra, för det får man (som nån sa) förhoppningsvis för
litteratur och inte för gott uppförande. En del vill kalla The Onion studentikos, och jag är nog
rätt studentikos när det kommer till kritan, för sånt här
tycker jag är lajbans. Och Kjell Häglund, redaktionschef på tidskriften
Residence, skriver ögonöppnande (för mig i alla fall) om SVT:s inköpspolicy, som verkar helt
bängo. Tisdag 22 augusti 2006 - : - Det krisar till sig - på
bollsidan... Jo, elva av 23 (hittills) är ju statistiskt inte så illa
pinkat för att vara en terrorutredning, det måste man erkänna. Nu gäller det hur stadigt
bevisen står på fötterna när det väl kommer till rättegång - om cirka två år, enligt
beräkningarna - framför allt vad gäller hypotesen att dom tänkte blanda ihop väteperoxid samt
nån annan vätska samt tillföra elektricitet genom en iPod - allt inne på ett
flygplansdass...?! Hmmm... Och så kompliceras alltihop genom att det uppstått en
diplomatisk kris mellan England och Pakistan genom cricketskandalen häromdan.
Pakistanerna är anklagade för "ball tampering",
dvs när man medvetet river upp ena bollhalvan för att öka skruven. Och det är fusk det, konstapeln. Det är inte första gången
dom anklagats för detta heller. Men bilden är också mer komplicerad än den i förstone
syns, som både Rashid Latif och Mike Marqusee skriver. Och så leder de konservativa över labour med nio procent. Och så
förlorar vi - men inte bara det: mot ÖIS... Det här blir inte en
bra dag, inte en bra dag. Bonuslänk: Cryptome har börjat blogga. Måndag 21 augusti 2006 - : - Pressylta goes downmarket Det är som sagt hög tid att jag länkar till några andra
tidningar är Guardian och Indie, annars är det risk att man blöder ihjäl på goda
avsikter... Och detta från Daily Mail är ju rätt skoj, faktiskt. Ni
kommer ihåg vad dom kallades på Mupparna?
Gerry and the Atrics... The Mirror leder med 'Hotel plunge dad'-storyn, en rätt sjuk
semesterhistoria från Kreta. You don't
want to know, believe me... The Sun och New Labour i samstämmig främlingsnojig kör: "Eastern
Block". Det vill säga, polacker går väl an, dom kan ju moka rör i alla fall,
men bulgarer och rumäner... dom är ju bara tattare, dom... Melanie "Mad Mel" Phillips i Daily Mail är också en historia
för sig... Hon brukade skriva för Guardian, liberalt samvete, samhällsfrågor, bla
bla, tills hon fick nåt damascent sammanbrott och blev rabiatreaktionär och flyttade till
the Mail, där hon varit sen dess. Ibland blir hon så fradgande att många undrar - även in
print - om allt egentligen står rätt till uppe på loftet. Hur som helst, hon är också
notoriskt extrem-pro-Israel - men, som många anmärkt: hon har inte skrivit ett ord om Libanon
i tidningen sedan kriget bröt ut. Det är en otroligt högljudd tystnad, och det
ryktas att dom satt munkavle på henne... På sin hemsida är hon
dock lite mer forthcoming... Och Daily Express borde egentligen byta namn till Daily
Diana-was-murdered, snacka om att obsessa
(se förstasidan upp till höger)... Söndag 20 augusti 2006 - : - Tidningar är för billiga! Äntligen nån som säger
som det är (Jane Thynne i det här fallet): vi vill betala mer för våra dagstidningar! Nä, men det är ett intressant
argument. Nu har väl kommentatorer en tendens att se mediavärlden som den enda och
universella förklaringsmodellen i denna jämmerdal, men fler och fler betraktar nu september
månad som ett paradigmskifte, ett make or break i konflikten mellan gratis och betal.
Snabbt scenario: Murdoch lanserar gratistidningen thelondonpaper för att
konkurrera med betal-Evening Standard på sena eftermiddagen (delas ut från 16.00). ES svarar med att
göra om sin gratis-Standard Lite (med upplaga kring 80,000) till London Lite
(400,000), medan man samtidigt höjer priset på betaltidningen från 40p till 50p. Och det här
är inte så galet som det låter. När dom höjde från 35p till 40p sjönk inte upplagan
alls, den steg - mest kanske p.g.a. att det var lättare för köparna att handskas med två
mynt i stället för tre - och framöver behöver man ju bara handskas med ett! Dessutom kan det
bli, som Thynne skriver, en virtuous circle i och med att dom som är villiga att
betala tenderar att vara s.k. AB- läsare, alltså just dom som annonsörerna vill nå. Smart
va? Men prishöjningen är ju också en mer politisk-publicistisk strategi: att än
starkare markera skillnaden mellan slit-och-släng (när hörde ni det uttrycket senast?) och
kvalitet: you gets what you pays for, med andra ord. Men - läs här - det är sannerligen inte gratis att lansera
gratistidningar. Peter Preston skriver också intressant (som vanligt) om en ny dynamik i
förhållandet läsare/media. Nu ska jag gå och komponera vidare på mitt bidrag till
nästa Melodifestival, den heter "Home
on the Strange" ("where the deer and the envelope play...") Plus: Historien om Gary Webb och "Dark Alliance" tio
år efteråt (via Cryptome) Lördag 19 augusti 2006 - : - På tal om vilket 2 händelser blir 1 tanke: dels mitt
sedan-i-förrgår-innehav av blatte-SAOL, och dels ett mail från Håkan för ett
tag sen i vilket han undrade huruvida det förekommit nån debatt om blatteengelska, typ den som gick i DN i
våras. Svar nej. Egentligen inte. Det pågår förstås en ständig
debatt om hemspråksunder- visning, även om konsensus verkar hålla i sig att sådan
undervisning är A Thoroughly Good Thing. Däremot är man inte alls så blyg och
tillbakadragen som man ibland verkar vara i Sverige vad gäller att grunda
invandrarelever i riksspråket. Därtill är man nämligen nödd och tvungen, inte minst ur
"marknadsekonomisk" synpunkt, för om eleverna inte har välgrundad engelska klarar dom inte
SATs-proven, på vilka skolornas kontroversiella men betydelsefulla rankinglistor
baseras, och alla skolor kämpar febrilt för att få upp procenten på sina SATs (Standard
Assessment Tasks, alltså, som dom tar vid 7, 11 och 14 års ålder). (Sen är det en helt annan
femma att SATs-proven ger en sån skev bild av elevers kunskaper och inlärning, och
inte minst de sociala och kulturella förutsättningarna dom tar med sig till skolan). För det andra, vad som präglade den svenska debatten
var ju att den i mycket gällde vokabulär, som guss och keff och allt vad det var, dvs
i slutändan vad man kan kalla the
politics of naming, dvs identitet. När språkdebatter händer här
över handlar det nästan alltid om uttal, dvs väsentligen the politics of
class, dvs social rörlighet. Ett färskt exempel är en artig-men-lik-förbannat-rasistisk debatt om en ny påannonsör på BBC Radio 4, Neil Nunes, som har en rätt stark västindisk
accent. Ett annat exempel var för några år sen när det gällde Estuary English, alltså i
stort den Essexdialekt som Jamie Oliver dessvärre talar, dvs när medelklassvuxna som är
uppfödda med standardengelska lägger an cockneyintonationer för att åstadkomma en
sorts autenticitet dom annars anser sig sakna. En kort utvikning. Egentligen är det väl så att
engelska språkdebatter alltid nånstans handlar om RP, om standardsengelskans öden och äventyr.
Min son Joe, till exempel, är i princip tvåspråkig på engelska. Dels talar han i
givna situationer standardengelska (från hemmiljön), dels talar han - i lika givna
situationer - Norf London (från skolan och vänkretsen), dvs. inte cockney i strikt mening, utan en
norralondondialekt (som bl.a. har rundare vokaler än vad som och högst användbar och flexibel språklig dubbelhet,
för honom som för många andra, men som många RP-medelklassfamiljer fortfarande, än
idag, rynkar på näsan åt. Tanken att man kan tala dialekt och ändå uttrycka sig både
begripligt och väl, är faktiskt en främmande tanke för många i det här landet... Strange but true. Nå, för det tredje: vad som egentligen omöjliggör en
blattedebatt i England, är ju ärligt talat den mest bisarra aspekten av deb(l)atten, dvs.
att Gringolägret verkade vara ute efter nåt slags Officiellt Erkännande av blattesvenskan
(paralleller här med Ebonics- debatten i USA, för övrigt). Sånt tror jag bara kan
utspela sig i monologiska kulturer som den svenska, för i en stereologisk kultur som den
brittiska skulle naturligtvis blatte- engelskan (som självfallet existerar, i massor av
former, lyssna bara på banglamusiken) fly hals över huvud i illgrön panik så fort det blev
tal om "officiella erkännanden", för att inte tala om uppmuntrande kommentarer från
gymnasielärare och kulturdebattörer... "Shit,
we've been rumbled," liksom... Däremot tror jag en sådan deblatt skulle kunna utspela
sig, om den inte redan gjort det, i Frankrike. Men där får nån annan ta vid. Fredag 18
augusti 2006 - : - What a palaver...! Först nobbar man DN-knäcket, sen blir man kändis i
ångradion, sen kommer nya utgåvan av 'Svenska Akademiens ordlista över svenska
språket' som ett brev på posten (bokstavligt talat, i en fin grön jiffy bag från
min bror, hur trevligt - och hur lägligt! - som helst, för på det området har jag som
bekant en hel del att hämta in, titta här bara: svenne s. -n svennar · [vard.] vanlig svensk i
motsats till invandrare I min gamla upplaga av SAOL från 1959 finns ordet inte
ens med, av den enkla anledningen att det inte fanns några vanliga svenskar
på den tiden) ... HUR... ...SOM... HAVER... Allt detta förde med sig att det
blev en jävla rusning på attiraljerna igår och här snackar vi inte bara om trettioåtta trogna
kunder (som min nya vän Jenny) som kommer och handlar sin bit falu och sin påse
snabbmakaroner och sen går hem igen, ånej: det var ståplats långt ut i hallen,
autografer hit och foton dit, grannarna började klaga, nån tappade ett glas på trappan, nån från
Frölunda drog en lina koks, nån annan ringde The Filth, och, ja, resten kommer väl i
tidningen i morgon... (och med "tidningen" menar jag då inte Guardian, jag menar mer, liksom, Take
a Break [motto: "The World Can Wait"...]) Bara en sak: "svennar"...??!! Heter det inte
"svenner" för män och "svennor" för kvinnor? Det var vad jag fick lära mig på svenskakursen
i alla fall... (Och "Svennis" för kondom, väl?) Howsoever,
back to what we do best. Craig Murray, som jag nämnt här förut, skriver vad
många av oss skeptiskt tänkt den senaste veckan. Och James Brown (nej, inte sex-machine:
Loaded-James-Brown) skriver
om the decline of the lads' mags, en utveckling som man
väl kan kalla Avd. Bättre-sent- än-aldrig, för nåt så slemmigt som dom tidningarna...
Gross... Här är annars nyheten att vice-PM
John "Prezza" Prescott kallat Bush "crap". Reaktionen
från Bushs talesman var att han kallats många saker, men att det är en del av
"the burden of leadership". Där, mina vänner, har vi Pressyltas nya motto: The Burden of
Leadership. Torsdag 17 augusti 2006 - : - Jag tackade nej till DN
(+) Det enda jag har att säga om Thorbjörn Larsson som ny
DN-chef är att man aldrig ska lita på folk som har såna skägg. Det är nåt alldeles
för hårt knutet, nåt förfärligt oupp- klarat med dom. Så kom inte springande till mig, när
medicinen inte biter längre. Det var vad jag sa till styrelsen igår kväll. Känner nekrofiler nånsin dödsskräck? |