|
Gunnar
Pettersson Hur ser han ut? Vad säger
andra om honom? Hur har han råd med sån fräck clip-art? Läs. Länkar Kontakt Maila. If you must. Man
Walking Hem. Extra Arkiv
|
PRESSYLTA REDUX
Press. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.
______________________________________________________
Söndag 7
september 2008 - : - Be afraid. Be very afraid. Vad jag gillar
med CERN:s förklaring
inför onsdagens domedagsexperiment
är att jo, visst, det
blir (väl) (nog) några svarta hål på köpet - men dom är JÄTTESMÅ!!! Och dom
försvinner JÄTTESNABBT!!! Det handlar i stort sett bara om en photo session med en
jättesnygg partikel. Som vi inte vet hur den ser ut. Förrän det är för sent. Fredag 5
september 2008 - : - You hum it, I’ll play it Fackföreningarna
har förändrats, det är ingen tvekan om det, i alla fall sen jag stod på
barrikaderna med snusnäsduk om halsen och pressveck på snickarbyxorna. Detta från min gamla
sektion www.londonfreelance.org
i ett mail idag: ”Greetings, feelance: On Monday, 8 September, we're helping each other improve how we deal
with commissioning editors. The meeting features authentic rôle-plays arranged
by the tutors from NUJ Training's Pitch and Deal course...”. Rollspel...?!
- ”Vill ni ha en hög artikel, herr redaktör?” - ”Nej, jag tar en låg idag”. Onsdag 3 september 2008 - : - Språknördigt (Via Vassa Olle:) Norstedts
Engelsk-Svenska-Engelska ordbok
finns nu sökbar på nätet och det
är ju, så att säga, very good. Men gamla felaktigheter dröjer länge kvar, som
tysta fisar på finare kalas. Som det här med leg = ”kricket. 'legsidan' del av
planen till vänster räknat från slagmannen”. Det är lika fel som att säga att
en
backhand i tennis slår man ”på vänster sida av kroppen”; legsidan kan vara
båda sidor,
beroende på om slagmannen är vänster- eller högerhänt. Korrekt definition är ”den
sida av planen på vilken slagmannen planterat fötterna”. Eller off = “vid, nära; off Baker Street”. “Off Baker Street” betyder i UK inte ”vid, nära” utan
mer specifikt
”en tvärgata till”. Eller, för jösse namn, chip = I underordnade potatis- sammanhang - som i ”chip basket” och
”fish-and-chip shop” - ges översättningen alltid som ”pommes frites”, vilket skulle få
många häröver att explodera i rättmätig indignation. Pommes frites görs företrädesvis
på Bintje, chips på Whites; pommes frites är tunna, chips är tjocka; pommes
frites steks i olja, chips - i alla fall genuina sådana - i isterflott. För att inte tala om dinner = Som förstås också betyder ”lunch”; överhuvud taget ignorerar man helt och hållet
regionala och sociala skillnader vad gäller måltider, inte bara med ”dinner” utan
t.ex. ”tea” och ”high tea”. Vad var det
jag sa om Pressyltas mission
civilisatrice...? Eller disenfranchise = Som
nu för tiden också måste få en vidare betydelse, som i ”socially disenfranchised”:
ung. ”att berövas socialt kapital”. Denna betydelseför- skjutning kom för
övrigt på 1980-talet, med Margaret Thatcher. Tisdag 2
september 2008 - : - Ähm... ’säkta mig... ...jag har varit bortrest. Nån som vet hur det
gick för
GAIS igår...? Jag säger bara, Blåvitt:
fotbollslaget som behöver en reklambyrå. Vill också tipsa om att Johan
Lif har en mycket läsvärd serie på gång: små naggande goda recensioner av en slumpmässigt uppradad LP-samling han har där
hemma. Det är lite personlig musikhistoria: kunnigt, samtalsgenererande och -
vilket är en definitiv fördel - hans in- och åsikter stämmer (hittills) märkligt väl överens
med mina egna (high praise indeed...): operasångare ska aldrig sjunga Brecht... Lou
Reed är, utöver posörsrollen, rätt ointressant... ”Funkadelic - One Nation
Under a Groove” är en massiv, massiv, massiv klassiker... Nuff said. Jag återkommer när jag vet mer. Måndag 1
september 2008 - : - Lockerbie igen BBC2-serien The Conspiracy
Files är lika bra och lika dålig som man kunde väntat sig: en hygglig vägning av bevisbördorna för och emot, ackompanjerad
av sedvanligt flämtande voice-overs och 25-öresdramatisk stråkmusik. Om man ändå
någon gång kunde få se ett konspirationsprogram ackompanjerat av Lasse Dahlqvists
Greatest Hits (”Här dansar de lede pojkarna”) och bara en liten antydan om
sinne för humor. Nå, igår handlade det om Lockerbie - det är tjugo år sedan vid jul -
och PFLP(gc)-via- Irans-hämnd-för-Vincennes-nerskjutningen-spåret står lika fast som det
alltid gjort. (För den bästa genomgången lönar det sig att skaffa fram Allan
Francovichs film ”The Maltese Double Cross” från 1994. Fotnot: läs här en gammal
Pressyltapostning om mitt samarbete-som-inte-blev med Francovich och hans Palmeprojekt.) Men vad programmet typiskt nog underlät att beröra var hur och varför
USA och UK bytte ståndpunkt från PFLP-spåret till Malta-Libyen-spåret (ledtråd:
Syriens inlemmande i alliansen mot Saddam i första Irakkriget). Bland programmets
fördelar var däremot att man effektivt desavouerade både Malta-spåret och än en gång
bekräftade Al-Megrahi som storpolitisk fall guy. Men också naturligtvis intervjun med Gaddafis son och tronföljare
Saif: inte så mycket för att han anklagar familjerna för girighet, utan att han så skamlöst
cyniskt bekräftar sin fars skamlösa cynism i spelet kring Malta och Al-Megrahi. Gaddafi
åstadkom på ett oerhört skickligt sätt två saker: dels att med Al-Megrahis frihet
betala för lyftandet av västsanktionerna mot Libyen och dels att göra sig immun mot kritik för
detta från framför allt Iran och Syrien genom att ta på sig skulden och take the
flak. Saif rycker på axlarna och
säger: ”We sign a piece of paper. Is not true. Is politics”. Smart guy. Hur som haver. September, alltså. Det är en jävla månad, det... |
|
|
|
|
|
